Allt som man får känna...
Sitter på tåget och inser att jag inte skrivit på ett tag. Men eftersom alla andra verkar fått upp bloggandet kanske jag också ska! Det pågår en hel del i mitt huvud, har en hel del att tänka på, gällande jobb och privatliv. Idag pratade jag med Benjamin och det kändes skönt att veta att dom är hemma. Jag känner mig mycket tryggare när jag vet att familjen är i min närhet.
Jag och Isa inledde dagen med en hel del horoskop, kaffe och cigg! Smått illamående efter det hela. Men det var trevligt! Vi läste även vad andra människor har på tankarna och det gjorde mig väldigt upprörd. Vag hände med att vara ärlig. Efter allt på som sker på jobbet som rör ärlighet och uppriktighet så var detta det sista jag behövde. Vad hände med att kunna ge varandra råd och prata om allt? Nej det verkar ha försvunnit helt. Man har bytt ut det mesta med som vi förr kallade för överflödiga relationer som betydde något i det förflutna!
Ja, jag kan vara iskall, och dum och världens fitta, men jag sviker dig aldrig! Jag baktalar dig aldrig och framför allt utnyttjar inte jag ditt mående. Men jag tar smällen som second-best! Men glöm aldrig att jag var den som stöttade dig, jag var den som gav dig råd, jag var den som aldrig glömde bort dig! Man lär sig med åldern i guess! Jag blir 24 snart, kanske nått smartare och visare, men framförallt, frivilligt dummare!
Jag kan inte omfamna dig med min kärlek för det enda jag känner är besvikelse och sorg. Men du finns med mig genom ord och känslor vi delat. Jag hoppas att du har det bra med dina tidsfördrivvänner, men när du blir arg, tänk på mina ord, tänk på hur jag skulle handskas med situationen, Ja för ilska är min bästa vän!
Jag tackar för att allt är som det borde vara, förr eller senare!
Ivanna