punkrockmama

Hade lagt undan bloggen till bättre tider...men tider blir sällan bättre. So what the hell. Hösten är väl lika för oss alla...regn rusk och grå zoner. Tänker plocka upp bloggandet på heltid nu, eller vad jobbet tillåter! 

Ja gårdagen inleddes i stort sätt med shot Mintu ORIG! Vi samlades alla hos Mackan för att återigen supa som vanligt. Det blev en hel del dricka för min och andras del. Regnet öste ner på oss när vi var på väg ut, men ingen klagade, fyllda med alkohol och nikotin släpade vi våra klackar mot Harrys. Det var ett tag sen man hade så kul, jag och Isa söt till ordentligt, Mackan med givetvis. Någonstans på vägen till Harrys tappar vi bort Johanna och Rahma. Det visar sig sedan att dom är Ernesto och dansar loss.

Det var synd att vi inte kunde samlas alla på ett ställe, för det va ett jävla drag på Harrys. Harrys är ett sådant ställe där du kan gå ut i pyjamas och folk jublar och på köpet blir du uppraggad. Varken jag eller Isa hade pyjamas på oss men uppraggade blev vi, och bjudna på sprit. 

 

Jag undrar hur alla mår idag! Hoppas dom mår lika bra som jag. Huvudvärk, Hosta och allt annat man får dagen efter.

 

Vi är helt enkelt för balla för den här stan! 

 

Vi pratade lite om min födelsedag och kom fram till att festa inom Sveriges gränser, bara vi tjejer dock. Vi med en massa smirnoff och cigg. Cant wait.

 

På fredag åker jag hemåt, ska bli skoj och umgås med alla hemma. Hörde idag att du inte mår så bra, jag ska bota dig. Krama om dig och passa dig som mitt lilla barn. Men jag måste supa så enkelt är det. Jag vill gå ut bland ungarna och visa dom att dom inte behöver vara rädda för att bli vuxna!

 

Nu ska jag fortsätta åka tåg, kanske jobba lite, imorrn kommer samtalet, urs jag vill inte. Har ont i magen bara jag tänker på honom.

 

You know im the best, why dont u dare to admitt it,

 

 

Love all of you too

 

anthony kiedis

Ja känns bra att äntligen vara på väg hem. Har varit borta i över 24h. Igår träffade jag Stella och jag choked. Har verkligen saknat henne så att det stelnar i kroppen. Vi satt i Borås och pratade en hel del om vad som hänt oss den senaste tiden, inte för att mycket har hänt men samtidigt är det stort för mig att inte prata med henne. We’re like a married couple that love eachother endlessly. Hur i hela friden kunde vi låta vår stolthet eller våra missuppfattningar låta något ske som skulle kunnat kosta oss vår vänskap. Vi släpper det, once you’ve lost something and it comes back, then you know its yours. I love You.

 

Kul att sitta och bara passåka hem, mindre skoj är att viss personal är spydig för att någon inte kan täppa igen käften. Men jag låter det vara, jag är en större och bättre människa än vad ni någonsin kommer att vara! 

 

Idag ska jag köra isa till doktorn så hon kan få en liter meducin. Hihi. Nej då tanden värker som sjutton tydligen. 

 

Come home, time stands still, lets play. 

Sitter på tåget och inser att jag inte skrivit på ett tag. Men eftersom alla andra verkar fått upp bloggandet kanske jag också ska! Det pågår en hel del i mitt huvud, har en hel del att tänka på, gällande jobb och privatliv. Idag pratade jag med Benjamin och det kändes skönt att veta att dom är hemma. Jag känner mig mycket tryggare när jag vet att familjen är i min närhet. 

 

Jag och Isa inledde dagen med en hel del horoskop, kaffe och cigg! Smått illamående efter det hela. Men det var trevligt! Vi läste även vad andra människor har på tankarna och det gjorde mig väldigt upprörd. Vag hände med att vara ärlig. Efter allt på som sker på jobbet som rör ärlighet och uppriktighet så var detta det sista jag behövde. Vad hände med att kunna ge varandra råd och prata om allt? Nej det verkar ha försvunnit helt. Man har bytt ut det mesta med som vi förr kallade för överflödiga relationer som betydde något i det förflutna!

 

Ja, jag kan vara iskall, och dum och världens fitta, men jag sviker dig aldrig! Jag baktalar dig aldrig och framför allt utnyttjar inte jag ditt mående. Men jag tar smällen som second-best! Men glöm aldrig att jag var den som stöttade dig, jag var den som gav dig råd, jag var den som aldrig glömde bort dig! Man lär sig med åldern i guess! Jag blir 24 snart, kanske nått smartare och visare, men framförallt, frivilligt dummare!

 

Jag kan inte omfamna dig med min kärlek för det enda jag känner är besvikelse och sorg. Men du finns med mig genom ord och känslor vi delat. Jag hoppas att du har det bra med dina tidsfördrivvänner, men när du blir arg, tänk på mina ord, tänk på hur jag skulle handskas med situationen, Ja för ilska är min bästa vän!

 

Jag tackar för att allt är som det borde vara, förr eller senare!

 

 

Ivanna